Rudolph har “det” och på ett fåtal sekunder har han lyckats förvrida min karga själ till ett brinnande hav av åtrå. Jag, som anser mig vara en mycket jordnära och kärv kvinna, finner mig snart utom all sans och balans. Jag drunkar i hans mörka ögon, vältrar mig i bilderna och efter några få minuter känner jag en smärtsam lust att få mitt hjärta krossat. Vad som helst, bara jag får röra vid honom. Vad som helst, bara jag får ha honom nära och gulla en stund.

Rudolphs blogg är rätt och slätt en dagbok, en dokumentation över hur han lever sitt liv. Bloggen domineras av bilder och bör därför benämnas som bildblogg – en mycket läcker bildblogg.

Rudolph själv är en relativt fåordig kille. Den något reserverade och lätt nonchalanta attityden är förstås ganska tilltalande. Speciellt med tanke på att  han gärna låter bilderna och de yttre attributen komma till tals. Det är inte utan att man drar paralleller till James Dean; en sårbar och desillusionerad yngling som helst lider i det tysta för att vid rätt tillfälle kunna göra ett strumpaktigt uppror.  Samtidigt som han visar upp ett rebelliskt mod och en bejakande drift att leva rövare  kan han också visa sina mest sårbara sidor.  Utan oro   blir han fotograferad, så som gud skapade honom, bland duniga bolster, skira tyger, rosa plyschkuddar och allehanda tingeltangel.  Han räds inte att bryta mot de manliga stereotyperna och han gör det med en förträfflig stil.  Rudolph är en föregångare bland alla djuriska hanar.

Rudolph har inte bara “det”.  Han har allt det andra också;  glitter och glamour, äventyr och strapatser, en kärleksfull familj och  betydelsefulla vänner. Han lever inget hundliv direkt – även om det finns vissa utmärkande drag som låter oss tro att det är så.

Bloggen håller sig strikt till sitt förutbestämda ämne om Rudolphs vardag. Bilderna på den ädle ynglingen dominerar från början till slut. Det är både ett kompakt och kvalitativt tema. Ämnet i sig  är kanske inte det mest angelägna, men för en målgrupp med liknande intressen är bloggen både underhållande och givande.

Rudolphs sida har ett välfungerande gränssnitt och de viktigaste kraven på funktioner är uppfyllda. Det enda som brister är de vanliga begränsningarna  som beror på bloggplattformen; den osmidiga arkivfunktionen, det evinnerliga bläddrandet och avsaknaden av next/previous-knappar. Men i det här fallet kan man leva med det.

Formgivningen är enastående, faktiskt en av de bästa på blogg.se. Designen är både smakfull och harmonisk. Helheten blir mycket tilltalande.

Språket är, som jag redan påpekat, av sekundär betydelse, men lever ändå  upp till en förväntad nivå.

Bilderna – vad ska jag säga? En lisa för ögat, en oas i öknen, ett plåster på alla sår som mobilbloggarna åsamkat mig…ungefär så. Bättre kan det inte bli.

Kvaliteten på inläggen är jämn. Bloggposterna är också snarlika till sin utformning. Dessvärre uppdateras sidan alltför sällan. Det gör mig lite ängslig. Sfären behöver bloggare som Rudolph. Har han tröttnat eller bara bytt revir?

Sex läckra bitar att smaka på:

• Hunken: Min stil…
• Sårbar: Å nej inte nu…
• Rebellen: Dom är mina
• Vännerna: Min bästa vän
• Flärden: Nytt i garderoben
• Familjen: Gott nytt år

Ämne och fokus:	Gränssnitt/funktionalitet:
Formgivning:	Språkhantering:
Bilder:	Kvalitet:
Helhetsintryck:	Länk till bloggen: Rudolphs blogg
Totalbetyg:

Rudolphs blogg är ett av Eva Blixmans sidoprojekt. Eva är en mycket duktig fotograf och bloggar själv på Blixman.blogg.se. Hennes hemsida hittar du här: evablixman.com

Andra bloggar om: foto, mode, design, hundar, chihuahua, Eva Blixman, blogg