Jag läste aldrig det första projektet Den goda hustrun.  Kanske jag borde ha gjort det?  Hela hustrun har nämligen sprungit ur det första projektets ofrånkomliga avslut och är mer en slags terapiblogg med lite humor inkastat för att inte bli alltför seriös.Vid en första anblick ser det lättsamt och roligt ut, men efter lite skrapande på ytan träder en helt annan bild fram. En bild som skildrar det vardagliga och äktenskapliga arbetet efter något som skapat kaos och osäkerhet. Hela hustrun är i sig också en mycket passande lek med ord, skall det vara hela som i allt/rubbet eller som i laga/fixa ?  Kanske både ock.
Jag är dock inte helt övertygad om dess nytta eller nöje för läsaren, särskilt med tanke på att det kanske inte är samma läsare som till det första projektet.

Om ämnet är angeläget står ställt utom allt tvivel, den stora frågan är för vem ?
Visst kan det vara ett läsvärt och engagerande ämne, men den stora vinsten ligger troligen i det självterapeutiska skrivandet. Med eller utan läsare.

Kärnpunkten är en dyster och hård kamp för återerövrandet av något som sånär gått förlorat. En ädel kamp med justa medel och en stark vilja till förändring. Det är beundransvärt och något att eftersträva, men bloggen håller sig inte till det konsekvent utan driver emellanåt  iväg på lite blandade expeditioner.
Att hitta en målgrupp här är svårt, kanske folk i samma situation, kanske inte.

Gränsnittet är enkelt och lättfattligt utan större extravaganser, här finns arkivering, etiketter  och sökfunktioner men inte mycket mer. Inga RSS-flöden, google-friends eller betygsknappar. Inga bloglovin’-knappar eller annat för att främja interaktiviteten, men kommentera kan man göra iallafall och en twitterfeed ligger uppe. I övrigt finns inget som sticker ut eller utmärker sig på något sätt. Ni förstår säkert att detta inte är något som faller mig på läppen, det är aningen för tunnt, men visst förstår jag att enkelheten också främjar innehållet då man tvingas fokusera mer på det.

Formgivningen fortsätter i samma hjulspår som gränssnittet och funktionerna ovan. Det är inte riktigt något man hoppar högt av glädje över, eller någon annan känsla heller för den delen. Här finns gott om bilder för att illustrera texterna och nästan inga videosnuttar alls. En och annan musikvideo har väl smitit in, men de stör inte nämnvärt. Bloggen har standardplattform ”all the way”,men jag  måste dock tillägga att jag gillar sidhuvudet. Det får en att tänka till, stanna upp och kanske se djupet.

Språkmässigt gillar jag Hela hustrun, det är bra och trevligt med en texthantering som är lättläst och flyter på bra. Ett innovativt språk, om än med något ekivok inriktning, gör att man ofta ler lite extra och ser fram emot mer. I det stora hela är det underhållande även om det aldrig kommer upp i högsta ligan.

Bilder finns det många av, det är bra och gör bloggen mer lättläst. Det är oftast mobilbilder utan någon som helst bildstrategi eller anspråk på konstnärlig höjd. Det är ögonblicksbilder för att stärka texten och för den skull viktiga. Hur som helst, det gör dem inte bättre eller snyggare, men de fyller sin funktion.

Kvalitetsnivån på inläggen är väldigt varierande, längden pendlar från en-ords-inlägg till hela A4-inlägg. Vi män brukar säga att längden inte alltid ersätter kvalitén, men med bara ett ord är det iallafall väldigt svårt. Uppdateringsfrekvensen är det inget fel, det rullar på mest hela tiden, vilket kanske inte alltid är en fördel. Det är dock inget som stör den återkommande och kommenterande skaran av trogna läsare som faktiskt också får respons i sin tur. Bra med interaktivitet.

För att summera helheten, ingen avsiktlig ordvits, med Hela hustrun så är det som jag skrev initialt en terapiblogg förklädd till något annat. Kanske något med humor, inte vet jag.
Det känns som om man stundtals vandrar bredvid en stor mörk skugga som är borta varje gång man vänder sig om. Oroande på ett sätt som humorinläggen inte alltid klarar av att dölja. Samtidigt finns det ett hoppfullt drag, där problem tas vid hornen på ett sätt som inte är så vanligt och där en nakenhet skymtar fram en kort sekund. Det skall bli spännande att fortsätta följa denna blogg och man kan inte annat än önska Hustrun och Maken lycka till.
Kanske det kommer ett tredje projekt ?

3 Höjdare:

1. Spöken från förr
2. Logga
3. Känslan

Ämne och fokus:	Gränssnitt/funktionalitet:
Formgivning:	Språkhantering:
Bilder:	Kvalitet:
Helhetsintryck:	Länk till bloggen: http://helahustrun.wordpress.com/
Totalbetyg: