Det är inte lätt att vara kristdemokrat just nu. Partiet balanserar på 4%-gränsen, stoppar du någon på gatan så vet de antagligen inte vem Göran Hägglund är (”Öh, spelade han inte i handbollslandslaget på 80-talet?”) och den mest lästa KD-bloggen skrivs inte av en äkta kristdemokrat.

För den snabbsurfande besökaren förefaller bloggen vara en propagandamegafon för Kristdemokraternas politik och partiets kandidater till sommarens val till EU-parlamentet. Dröjer man sig kvar lite längre inser man förhoppningsvis att detta är en fejkblogg.
Jag ska medge att jag var tvungen att läsa några inlägg innan jag var säker på att det var en bluff. Von-oben-tilltalet, självgodheten och de medeltida åsikterna stämde bra överens med min bild av religiösa fundamentalister och kristdemokrater. Det var liksom för bra.

Det är rolig läsning. Skrattet fastnar emellertid i halsen, när jag tänker på att bloggen egentligen i sin absurda ton faktiskt använder sig av en retorik, som du inte behöver leta speciellt långt från KDs partiledning för att hitta.
Tyck för att del inte synd om Kristdemokraterna. Detta är deras åsikter framförda något skruvat och överdrivet, men som sagt: Vänd på några KD-stenar och fram kryper gräsrotspolitiker med tankar och idéer, som inte tål solljus och framför allt inte massmedias strålkastare.

När KD-politikern Lennart Sacredus för ett år sedan gick ut och förklarade att samkönade äktenskap skulle bana väg för pedofili och tidelag var det nog många som hoppade till. Det var ju en logisk kullerbytta som var så konstig att den nästan blev rolig. Några som nog inte hade svårt att hålla sig för skratt var Kristdemokraternas partistrateger. Även om detta må vara åsikter, som delas av en del gräsrotskristdemokrater så är det knappast en bild av partiet som man är bekväm med. Om det var någon ur KDs partiledning, som vid den här tiden smakade lite extra på nattvardsvinet så har de min förståelse.

Sacrédeus politisk karriär borde ha fått ett tvärt slut. Nu var detta KD och medlemmarna belönade honom i början av 2009 med en topplats i partiets provval till valsedeln till EU-parlamentet; ett för partiets strateger lika välkommet resultat som en fis i en parfymfabrik. Fram till att man till sist ändå petade Sacrédeus från listan sov antagligen alla i partiledningen med bettskena.

Ett par månader senare ligger vattnet på KD-dammen spegelblankt igen. I partihögkvarteret pysslar man lite stillsamt med förberedelserna inför sommarens val. Någon läser lite i en bibel. Partisekreteraren bjuder på mandelkubbar. Några är ute och spelar minigolf tillsammans med Ulf Ekman. Vinnaren får prata i tungomål resten av dagen. En politiskt sakkunnig ringer över till riksdagsgruppen: ”Det är ju lugnt här uppe nu. Alla tokstollar i partiet håller sig lugna och vi ligger lågt med värdekonservatismen. Du vet, vi vill ju inte ha igång KD-drevet igen. He he”
Plötsligt når en ensam luftbubbla dammens yta. Sekunden efter häver sig ett sjuhövdat vidunder upp ur dammen och utstöter ett vrål som ekar några minuter mellan Stockholm och Jönköping. Datumet är den 8 april och monstret heter Sanningen måste fram.

Det är nästan så att jag lider lite med dem, när jag tänker på hur fruktansvärt jobbig bloggen måste vara. Den är i skrivande stund långt större än allt i bloggväg som Kristdemokraterna mäktat med att hosta upp. Den är till och med större än Carl Bildts blogg. Bloggen skapar kaos i partihögkvarteret.

Sanningen måste fram skrivs av ”Inger Johansson” och ”Jan O Nilsson”. De hyllar Kristdemokraternas kandidater till EU-parlamentet. Man är samtidigt noga med att strö salt i såren genom att lyfta fram tokroliga citat såsom:
”Jag är kreationist. Men jag tycker inte att skolorna helt ska svänga om och ersätta Darwins lära med bibeln. Men jag tycker att man ska presentera båda förklaringarna utan att ta ställning för vilken av dessa läror som är korrekt.” (Ella Bohlin, Kristdemokraternas toppkandidat till EU-valet)
Tuve Skånberg, också högt upp på partiets valsedel, citeras också:
”Samhället får inte sanktionera dessa samlevnadsformer – dels för dess egen sammanhållning, styrka och fortlevnad, men främst för individernas egen lycka och välgång, och för det uppväxande släktet. De är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier.”

Sanningen måste fram länkar retfullt till Kristdemokraterna, Livets ord samt en del andra högerkristna bloggare. Man är också med i ”lanseringen” av KDs EU-site Mitt skäl; allt för att ge den godtrogne läsaren en illusion av en äkta KD-blogg

Jag gillar bloggens språk just därför att även det är genomtänkt. Det är hafsigt, ganska torftigt och kryddat med lustiga stavfel; dvs som om det vore skrivet av en rätthaverist eller fanatiker i affekt.
För någon vecka sedan har man, efter juridiska påtryckningar från Kristdemokraterna, tvingats ta ner KD-loggan från headern. Bilderna på Inger och Jan finns dock kvar. Den är underbar.
Inger Johansson ser med sin galna blick ut som någon som utanför Ica skulle kunna sticka åt förbipasserande en pamflett späckad med bibelord och bilder på barn som leker tillsammans med vita lamm på blomsterängar. Jan O Nilsson påminner mig om en old school pingstpastor, som med svettig panna serverar en buffé bestående av heeling, kristen pop och tungomål. Du träffar hans kollegor i ett tempel nära dig.
I övrigt är bildmaterialet påvert.

Bara kommentarerna under inläggen är anledning att besöka bloggen. Där hittar man folk, som har förstått att det är fejk och skrattar åt tilltaget. Där finns också de, som inte insett att det inte är på riktigt. De har ganska mycket negativt att säga om bloggen minst sagt…
Lustigt nog finner man dessutom dem, som kraftfullt och med inlevelse håller med Inger och Jan H, men kanske är dessa förvirrade själar också en del av ”skämtet”. Dock är det svårt att värja sig från tanken att några av dem faktiskt är äkta kristdemokrater, som äntligen tycker sig ha hittat hem. ”Prisa Gud!”

Vem ligger då bakom bloggen? Från KD-håll gissar man konspiratoriskt att det är någon som vill skjuta partiet i sank inför kommande EU- och Riksdagsval. Andra spekulerar att det är någon i reklambranschen som spänner sina marknadsföringsmuskler för att testa hur mycket som går att påverka med hjälp av sociala medier.
Det pratas också om att bloggen skulle vara ett slags svar på påståendet att politiska bloggar inte hittas av läsarna.

De sanslösa inläggen ihop med de ännu lustigare kommentarerna gör Sanningen måste fram till en skojig bloggsymfoni, som även har ett budskap.
Är du politiskt intresserad kan detta vara en blogg för dig. Den är rolig dessutom.

Gud läser Sanningen måste fram och hon skrattar högt åt den.

Tre höjdarinlägg:
Regler för våra besökare (Läs även kommentarerna!)
I sanning en glädjens dag
Vårt första tinktankmöte är avklarat

Ämne och fokus:	Gränssnitt/funktionalitet:
Formgivning:	Språkhantering:
Bilder:	Kvalitet:
Helhetsintryck:	Länk till bloggen: Sanningen måste fram
Totalbetyg: