Det är något speciellt med mödrar! De kämpar så hårt för att göra sina barns liv så värdefullt och speciellt som möjligt. De ger inte upp i första taget, utan de bara fortsätter att kämpa, kämpa, kämpa. Något som vi ser som en självklarhet! ”Klart att de ska kämpa, de har ju inget val!” Men visst har de ett val! De gör detta för våran skull, för att de vill att vi ska må bra och mår inte vi bra, så mår -med säkerhet- inte de bra heller!!

Det är Mors Dag idag! När jag var liten brukade jag klippa ihop ett litet gulligt kort eller göra frukost på sängen till min mamma! Okej, det var länge sedan… Jag var nog 8-9 sist det inträffade.. Nu bor vi inte ens i samma stad! Något kort blir det inte och frukost på sängen är näst intill omöjligt med tanke på att jag har mina egna barn att ta hand om och vakna hos. Därför ska jag i stället hylla min vackra mamma genom den här texten och tacka för alla fina år hon har gett mig och mina syskon. Utan henne skulle inte vi finnas här idag!

Under alla dessa år som jag har levt, andats och bråkat med min mamma, har jag tagit henne för givet. Hon har funnits där för mig, älskat mig, gett mig mat, suttit på diverse möten för min skull, jobbat för min skull, köpt kläder till mig, väckt mig med thé på sängen (mitt favorit-thé ”HimlaGott”), kokt gröt, lagat smörgåsar och varit glad klockan 6 på morgonen… Well, det var då hon BÖRJADE att väcka mig i alla fall! Ibland tvingades hon att gå till jobbet innan jag hunnit upp, för att inte förlora sitt jobb. Jag låg kvar i sängen och ropade ”Mammaaa, kan du ge mig kläderna! Kan du koka thé!! Inte den tröjan, den röda!!! Ge mig en macka!” Notera avsaknaden av frågetecken!

Hon gjorde allting för oss, mig och mina syskon. Trots detta så kunde hon komma upp, med en kopp nykokt thé i handen, och märka att jag somnat om. Det var då det vart så bråttom med att få iväg resten av barnen till sina skolor och sedan skynda sig till jobbet!

Visst, jag fick en liten klump i magen när jag försov mig och märkte att det stod en kopp -numera kall- thé på nattygsbordet och en hög med fint ihopvikta, rena kläder på sängkanten, men fortfarande tog jag henne för givet och samma visa fortsatte nästa morgon.

Redan vid 12-årsåldern började jag göra livet surt för mamma. Det är i alla fall så jag ser det nu i efterhand! Jag började att röka, umgås med fel vänner, supa mig full, bli hemskjutsad av socialen, ha ansvarslöst sex och så vidare. Stackars lilla mamma, säger jag nu. Tänk att du ännu inte har gett upp, att du fortfarande kämpar i sann modersanda! Och tänk att du fortfarande älskar mig! Jag som har gjort dig så mycket ont, sagt så elaka saker och fått dig att känna dig så usel ibland!

TÄNK ATT DU ÄLSKAR MIG! Och tänk att allt dumt jag sa till dig bara var en lögn. En enda stor lögn. Jag har aldrig ens tvivlat på att jag älskar dig och du har alltid gjort ditt bästa och varit den bästa mamman i hela världen! Tack för det, och tack för att jag nu får ärva din medfödda styrka och utöva den på mina egna barn. Tack!

Hoppas nu att du får en fin Mors Dag och att den resterande hopen av syskon ger dig en lite enklare tid än vad jag gav dig i mina tidiga tonår. Jag själv lovar att göra ett helhjärtat försök till att vara en stöttande, älskande och rolig dotter så länge jag lever! Puss på dig!
Den här fantastiska människan jag just skrev om, har också en blogg! Läs den gärna.

Läs Mamma Beckas mammas blogg  Nyandning – Fragment ur min världsbild