I närheten där jag bor finns ett villaområde av klassisk stil. Jag menar inte att byggnadsstilen går i klassisk stil. Det är snarare 70-tal; trävillor med joddlarbalkonger och en och annan mexitegelförnedring. Trädgårdarna är små men mestadels välskötta och har inte sällan gungställningar och studsmattor.  Går man inne bland husen på kvällen kan man titta in och se hur de har det. Jag gör det ibland. Och det är lite samma känsla som infinner sig när jag läser Mrs Li:s blogg.

För det fina med bloggar är många skrivs av människor, som med glädje mer eller mindre skriker: ”Titta in i mitt hem! Titta in i mitt liv!”

Mrs Li, som inte ska förväxlas med popstjärnan, är en kvinna någonstans i Stockholmstrakten som bjuder oss att titta in genom hennes fönster. Vi som följer uppmaningen får ta del av hennes liv: Jobbet, barnen, hälsan, musiken och en rad dråpliga händelser. Vi bjuds på nedslag i byråkratkonferenser, bandymatcher, föräldramöten, julbord och konsertupplevelser; allt skildrat träffsäkert med stor värme och humor.
Bloggen drar åt dagbokshållet men är samtidigt så mycket mer. Förutom ovanstående reflekteras över åldrandet (beställning av läsglasögon), livet i förorten, sommaren på Västkusten, tjafs med Försäkringskassan, kärleken till en hund som heter Zeppelin och inte minst; Sveriges svar på soccer moms: Bandymorsor.
Det är avklätt och ärligt utan att vara utlämnande eller påträngande.

Texterna kompletteras med en stor mängd bilder, vilket gör bloggen än mer levande och intressant.

Som förälder får jag en varm känsla i hjärtat varje gång hon kommer in på kärleken till barnen. För det är ju så sant att i medgång och motgång så finns de där och man älskar dem villkorslöst.
Dock anar jag en smärre lögn just beträffande barnen. Inte kan de väl vara så verserade, artiga och smarta som de är i bloggen? Den äldsta är ju tonåring. Var är utbrotten? Smällandet i dörrar? Den stulna spriten? Where’s the dirt? Kan jag få hyra dem och låtsas att de är mina väluppfostrade barn, de dagar då mina egna ungar har vaknat på fel sida?

Skulle Mrs Li bo i villaområdet i närheten av mig skulle jag inte nöja mig med att stå utanför och spionera. Jag skulle knacka på och be att få komma in på kaffe. Bullar skulle jag ha med i en påse. Kanske skulle det gå att få ett glas vin, om vi lärde känna varandra bättre.  Vi skulle prata om varför livet kan vara tufft ibland, men samtidigt konstatera att det finns så mycket som kompenserar. Vi skulle lyssna på musik och skratta tillsammans.

Man känner sig välkommen hos Mrs Li.

Ämne och fokus:	Gränssnitt/funktionalitet:
Formgivning:	Språkhantering:
Bilder:	Kvalitet:
Helhetsintryck:	Länk till bloggen: Mrs Li; Saker som jag gillar att tänka på eller inte kan låta bli
Totalbetyg:

3 höjdare:
http://mrslibyrakrat.blogspot.com/2008/11/mrs-lis-tal-till-nationen.html
http://mrslibyrakrat.blogspot.com/2008/12/moralens-vktare-eller-nr-jag-var-11-r.html
http://mrslibyrakrat.blogspot.com/2008/11/helgen-i-bilder.html